FÖRTRYCKSFRITT
Rasbiologi
Om vi spolar fram lite till mitten av 1800-talet och början av 1900-talet så kan vi se hur rasbiologin börjar ta fäste inom vetenskapen. Rasbiologin delade in människor i raskategorier och tillskrev olika karaktärsdrag kopplade till de här kategorierna. Det i sin tur användes för att stärka upp rashierarkin som använts för att rättfärdiga kolonialismen, med biologiska förklaringar till varför vissa raser var högre stående än andra. Idén med att kategorisera människor utifrån biologiska karaktärsdrag kom från den svenske 1700-tals vetenskapsmannen Carl von Linné.
På slutet av 1800-talet genomfördes den största rasbiologiska studien i världen av svenska vetenskapsmän som genom att bland annat plundra finska gravar mätte skallformer på ”raser” runt om i världen och kategoriserade människor utifrån det. 1922 startades det första statliga rasbiologiinstitutet i världen på Uppsala universitet.
I rashierarkierna som skapades var den ariska rasen, vita svenskar, högst upp medan svarta afrikaner var längst ned. Den här “kunskapen” var något som Europa gemensamt skapade och spred. På så sätt gynnades Sveriges ställning i världen genom att de ansågs vara rasmässigt överlägsna.
Rasbiologin har nära band till eugeniken, läran om rashygien. Det var inte bara icke-vita som drabbades av rashygieniska åtgärder, utan även exempelvis den grupp som kallades “sinnesslöa”, samma grupper som också var fokus för många av stiftelserna som skapades under den här tidsperioden.